SERIESTRIPP: Skammen i att inte förstå

Jag minns speciellt en situation i skolan när jag som elev reflekterade över min lärares prestation... eller snarare icke prestation. Som elev reflekterar man oftast inte så mycket utan man hänger mest med... man tycker absolut det är roligt eller tråkigt men i slutändan finner man sig oftast i situationen.
Jag minns att vi i 2- 3 lektioner hade gått igenom tyngdlagen  (genom att själva läsa i boken och svara på instuderingsfrågor) och skulle nu ha en sista genomgång på tavlan innan provtillfället. En klasskompis hade inte hängt med alls, han hade missat en del och när han i slutet av lektionen (sista lektionen innan provet) räckte upp handen och tillkännagav för läraren att han inte hade koll på temat vi läst om och att han inte förstod blev läraren synligt irriterad och sa till honom att han "måste försöka förstå" innan han sedan avslutade lektionen. Eleven kom inte till provtillfället och vi andra vågade inte fråga frågor efter det.


Detta strider emot en rad olika aspekter men är även rent av opedagogiskt om man vill uppnå ett engagemang och en vilja att lära i framtiden för eleven. Jag anser att eleven blev kränkt inför klassen och i skollagens (2010:800) början står faktiskt att "var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling". Så läraren skapade inte bara en ogynnsam miljö för lärande utan han bröt även i min mening mot lagen.  Ingen vågade ta sig ton eller ha åsikter på just den här lärarens lektioner efter detta.

/Marlene Sjölander

Learning by doing... med ett extra handtag.

Jag som inte ännu jobbar i skola, men har nu påbörjat en otroligt givande praktik,  har alltid bara tänkt att det självklart att nyankomna elever ska lära sig svenska snabbt (för att kunna  socialisera och ta sig an texter i skolan) blev helt överrumplad när jag fick veta att det tar 5-7 år för elever att få ett kunskapsrelaterat språk och att detta är nödvändigt för att överhuvudtaget kunna ta sig an tex matematikundervisning. Det är nog, i min mening, i stort sätt omöjligt att ta igen 7 års förlorad matematikundervisning om du halkar efter i låt oss säga mellanstadiet, dvs halkar efter för att du inte förstår språket. Du hamnar efter för att de algoritmer du använt ser annorlunda ut, inte för att de fungerar sämre.  Den problemlösning du pysslat med innan är i andra ord och skrivs från höger, ditt svar hamnar på vänster sida. Ditt svar som är helt rätt. Du hamnar efter för att du har otur att hamna i ett land där det kunskapsrelaterade språket aldrig riktigt uppmärksammades.


Jag tror att om alla skolor hade möjlighet och resurs att tillgodose andraspråkselevers behov att få reflektera på sitt modersmål skulle vi se en stor förändring i slutbetyg och fortsatt utbildning. John Deweys”Learning by doing” menar till att man ska lära sig genom att pröva, både framgångsrikt och misslyckas, men för att kunna göra detta behöver man få reflektera. Du behöver en person att bolla med.  Som förstår hur du tänker, som förstår vad du kan. Jag önskar alla elever hjälp att knyta ihop säcken i sin modersmålsundervisning och att detta ska bli en naturlig del i undervisningen.

Inkludering

Jag satt och läste på skolverket angående inkludering och reflekterade över hur fint det låter i teorin och hur fantastiskt det vore om det fungerar enligt "boken". Jag har dock märkt att det finns en risk med inkludering och att det i vissa fall även kan gå emot individualisering (som skolverket mfl också förespråkar).
Självklart är det viktigt att elever får gemensamhet på olika nivåer och demokratisk gemenskap men det kan inte, i mina ögon, vara värt det om det ska vara på bekostnad av en elevs lärande. Olikhet ska absolut ses som en tillgång men hur stor tillgång är det om vissa elever sitter av tiden i klassrummet alternativt inte ens kommer till lektionen då de aldrig får den ro eller de verktyg de behöver för att nå den utveckling som förväntas av dem. Kan några specialpedagogtimmar väga upp för de timmar de faktiskt förlorar?
I vissa fall fungerar säkert inkludering fantastiskt bra men i många fall vet jag att det även lägger krokben, dels för eleven som aldrig riktigt får en chans men även för hens klasskompisar som kanske får ta emot frustrationen som detta kan leda till.
Inkludering fungerar inte alltid och jag vet även att Claes Nilholm sagt att ytterst handlar det om att eleverna ska få det bra, och då kan man inte offra dem på någon sorts politiskt altare. Jag önskar och hoppas att ingen elev ska behöva vara offer för "fina ord" och att i framtiden kanske inkluderingen kan få kliva åt sidan för individualiseringen, just nu känns det lite tvärtom. Tyvärr.

(Bild lånad)

Många grenar

Innan den här kursen har jag aldrig riktigt tänkt på hur allting faktiskt hänger ihop, hur det grenas ut ifrån historian till vad vi har idag. Det som känns så modernt har tagit många år att formas till vad det faktiskt är. Nu när jag tex ser på tex Montessori -verksamhet kan jag inte låta bli att dra paralleller till Lev Vygotskij, jag sätter mig gärna och grottar i dess samband och olikheter om jag får chansen. Hur har teorierna förändras på vägen och vilka influenser finns?

Är inte det otroligt att  när man öppnar en liten dörr till ny kunskap så står man ofta där med den vidöppen efter en liten stund. Att leva är att lära.

Behavorism funkar på svenska rådjur !

 Behavorism funkar på svenska rådjur!

I denna extrema kyla och stora snömängd, som 

helt plötsligt uppkommit, har jag i all enkelhet

mellan textskrivandet utfört ett litet experiment,

 som fortgått några veckor.

Enorm djurvän som jag är, så gillar jag att mata

djuren, så att de överlever vintern.

Har mest hållit på med smådjur och fåglar, men

blev inspirererad av Pavlovs försök med hundar

och tänkte varför inte testa på rådjur.

Det underlättar att jag bor på landet, intill skogen

och vet ungefär tiden när de brukar dyka upp i

min villaträdgård.

Har 3 veckors semester och det tog cirka en halv

vecka innan rådjuren fattade att de fick mat (skiv-

ade morötter, bröd, solrosfrön m.m), när jag ropade

matimati och skramlade med burken. Två gånger

per dag; cirka kl.09 och kl.15, ger jag dem mat på 

ett speciellt ställe i en träddunge och de äter ur en

fyrkantig stor,vit plastskål. Jag kan när som helst

övervaka dem via ett fönster inifrån huset.

Efter en vecka lurpassade de i närheten och dök 

försiktigt fram och åt när jag gick därifrån.

Nu två veckor senare står de bara några meter ifrån

mig, De har blivit fler rådjur och om jag blir för

sen, står de utanför och stirrar mot husets fönster.

Då undrar man lite vem som tränar vem ??!!

Det som jag inte kan kolla på vilda djur är
salivutsöndringen.

Catarina Ekliden, Fk-3 Distans Orust.

Sista inlägget!

kursen är snart slut, efter de här långa och kalla veckorna .  Jag sitter nu och tänker efter vad jag har fått lära mig under den här kursen?

Allt från kognitivismen och den utvecklingsteorin, till behaviorismen , learning by doing, likvärdighet  osv, har vi verkligen lärt oss de på riktigt. Frågan är hur känner man att man har lärt sig något nytt? kommer vi att få använda de här kunskaperna som vi fick ifrån den här kursen sen i framtiden?

 För mig så blir det nåt intressant inför nästa kurs då vi ska ha VFU, där jag kommer att få chansen att prova att använda mig av de kunskaperna vi fick, fast på ett annorlunda sätt då det inte att skriva en uppsats eller att redovisa någonting, eftersom jag har aldrig varit ute och praktiserat på en skola, det därför jag ser framemot att få träffa eleverna ,att kunna få denna chans att prata med de hjälpa, lyssna  osv.  Det viktigaste också att använda det som jag har lärt mig.

Det har alltid varit så kul att få lyssna på mina vänner när de berättar hur det är att vara en "ledare" en förebild. detta ser jag verkligen framemot. Det ska bli kul antar jag!

 

Jag vill tacka min grupp, kursledaren  för de här veckorna som var så lärorika men samtidigt stressiga och krävande!

Det här inlägget kom upp lite sent, men det skulle vara kul att höra hur ni hade det när ni för första gången började jobba på en skola?

Hur tänker barnen?

Häromdagen såg jag en video på Facebook om en svensk mamma och sin lille son som satt och berättade om en situation som hände pojken på skolan. 

Mamman berättade att hon skrev ett inlägg på Facebook, där hon skriver om att hur imponerad hon blev på sin lille son, när han kom hem och berättade för henne det som han upplevde på skolan.
Pojken hade på sig en flick-tröja, när han kom på morgonen blev han tillfrågad ifrån sina klasskamrater om varför han hade en flick-tröja på sig. Hans svar var att det finns inga speciella kläder för tjejer och killar utan man kan välja själv vad man vill ha på sig.

Vilket svar av en liten kille! här kan man tänka lite va är det som gjorde att man fick ett sånt svar, hur tänker killen? vad är det som gör att han verkligen tänker att det inte finns några skillnader mellan flick-tröjor och pojk-tröjor. Kan man säga att eftersom killen tänker på detta sätt vad gäller kläder, tänker han också om det allmänna vad gäller frihet, jämställdhet eller likvärdighet, att han inte ser några skillnader mellan tjejer och killar, är det så han tänker!

Det modigaste svaret som han gav till sina kompisar var verkligen bra. eftersom det finns så många killar som är lika gamla som honom, nio/tio år gamla som tänker annorlunda och tycker att killar är bäst. Det han gjorde va att han blev inte heller rädd eller något på hur han ska svara, utan han var mycket självsäker och glad över det han gör och över det han sa.

vad tycker ni hur ser ni på såna elever, pojkens vänner sa inget och gick bara därifrån när de fick detta svar ifrån honom, men tänk om det händer en sån situation i din framtida klass där alla andra elever skrattar åt denna kille, hur skulle ni reagera, tror ni att det blir någon lämplig situation då att man börjar prata om frihet samt likvärdighet med eleverna!?