SERIESTRIPP: Skammen i att inte förstå

Jag minns speciellt en situation i skolan när jag som elev reflekterade över min lärares prestation... eller snarare icke prestation. Som elev reflekterar man oftast inte så mycket utan man hänger mest med... man tycker absolut det är roligt eller tråkigt men i slutändan finner man sig oftast i situationen.
Jag minns att vi i 2- 3 lektioner hade gått igenom tyngdlagen  (genom att själva läsa i boken och svara på instuderingsfrågor) och skulle nu ha en sista genomgång på tavlan innan provtillfället. En klasskompis hade inte hängt med alls, han hade missat en del och när han i slutet av lektionen (sista lektionen innan provet) räckte upp handen och tillkännagav för läraren att han inte hade koll på temat vi läst om och att han inte förstod blev läraren synligt irriterad och sa till honom att han "måste försöka förstå" innan han sedan avslutade lektionen. Eleven kom inte till provtillfället och vi andra vågade inte fråga frågor efter det.


Detta strider emot en rad olika aspekter men är även rent av opedagogiskt om man vill uppnå ett engagemang och en vilja att lära i framtiden för eleven. Jag anser att eleven blev kränkt inför klassen och i skollagens (2010:800) början står faktiskt att "var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling". Så läraren skapade inte bara en ogynnsam miljö för lärande utan han bröt även i min mening mot lagen.  Ingen vågade ta sig ton eller ha åsikter på just den här lärarens lektioner efter detta.

/Marlene Sjölander

Learning by doing... med ett extra handtag.

Jag som inte ännu jobbar i skola, men har nu påbörjat en otroligt givande praktik,  har alltid bara tänkt att det självklart att nyankomna elever ska lära sig svenska snabbt (för att kunna  socialisera och ta sig an texter i skolan) blev helt överrumplad när jag fick veta att det tar 5-7 år för elever att få ett kunskapsrelaterat språk och att detta är nödvändigt för att överhuvudtaget kunna ta sig an tex matematikundervisning. Det är nog, i min mening, i stort sätt omöjligt att ta igen 7 års förlorad matematikundervisning om du halkar efter i låt oss säga mellanstadiet, dvs halkar efter för att du inte förstår språket. Du hamnar efter för att de algoritmer du använt ser annorlunda ut, inte för att de fungerar sämre.  Den problemlösning du pysslat med innan är i andra ord och skrivs från höger, ditt svar hamnar på vänster sida. Ditt svar som är helt rätt. Du hamnar efter för att du har otur att hamna i ett land där det kunskapsrelaterade språket aldrig riktigt uppmärksammades.


Jag tror att om alla skolor hade möjlighet och resurs att tillgodose andraspråkselevers behov att få reflektera på sitt modersmål skulle vi se en stor förändring i slutbetyg och fortsatt utbildning. John Deweys”Learning by doing” menar till att man ska lära sig genom att pröva, både framgångsrikt och misslyckas, men för att kunna göra detta behöver man få reflektera. Du behöver en person att bolla med.  Som förstår hur du tänker, som förstår vad du kan. Jag önskar alla elever hjälp att knyta ihop säcken i sin modersmålsundervisning och att detta ska bli en naturlig del i undervisningen.

Inkludering

Jag satt och läste på skolverket angående inkludering och reflekterade över hur fint det låter i teorin och hur fantastiskt det vore om det fungerar enligt "boken". Jag har dock märkt att det finns en risk med inkludering och att det i vissa fall även kan gå emot individualisering (som skolverket mfl också förespråkar).
Självklart är det viktigt att elever får gemensamhet på olika nivåer och demokratisk gemenskap men det kan inte, i mina ögon, vara värt det om det ska vara på bekostnad av en elevs lärande. Olikhet ska absolut ses som en tillgång men hur stor tillgång är det om vissa elever sitter av tiden i klassrummet alternativt inte ens kommer till lektionen då de aldrig får den ro eller de verktyg de behöver för att nå den utveckling som förväntas av dem. Kan några specialpedagogtimmar väga upp för de timmar de faktiskt förlorar?
I vissa fall fungerar säkert inkludering fantastiskt bra men i många fall vet jag att det även lägger krokben, dels för eleven som aldrig riktigt får en chans men även för hens klasskompisar som kanske får ta emot frustrationen som detta kan leda till.
Inkludering fungerar inte alltid och jag vet även att Claes Nilholm sagt att ytterst handlar det om att eleverna ska få det bra, och då kan man inte offra dem på någon sorts politiskt altare. Jag önskar och hoppas att ingen elev ska behöva vara offer för "fina ord" och att i framtiden kanske inkluderingen kan få kliva åt sidan för individualiseringen, just nu känns det lite tvärtom. Tyvärr.

(Bild lånad)

Många grenar

Innan den här kursen har jag aldrig riktigt tänkt på hur allting faktiskt hänger ihop, hur det grenas ut ifrån historian till vad vi har idag. Det som känns så modernt har tagit många år att formas till vad det faktiskt är. Nu när jag tex ser på tex Montessori -verksamhet kan jag inte låta bli att dra paralleller till Lev Vygotskij, jag sätter mig gärna och grottar i dess samband och olikheter om jag får chansen. Hur har teorierna förändras på vägen och vilka influenser finns?

Är inte det otroligt att  när man öppnar en liten dörr till ny kunskap så står man ofta där med den vidöppen efter en liten stund. Att leva är att lära.