http://www.pedagogvarmland.se/artikel/12-tecken-pa-att-du-kan-ha-en-sarbegavad-elev
Det står i våra styrdokument att alla elever har rätt till utbildning och chans att nå sina mål. Då det läggs väldigt mycket resurser på elever som inte når målen och då hamnar individen som ligger långt före i skuggan. Dock upplever vi i artikeln, att de beteendemönster som beskrivs är väldigt breda och luddiga. Vi upplever att de är lätt att förväxla en särbegåvad elev mindre begåvad elev. Dessutom är spannet mellan 2-20% av särbegåvade elever väldigt stort vilket någonstans gör det svårt att ta artikeln på fullt allvar.
I artikeln som handlar om läs- och skrivsvårigheter reagerar vi på den långa period man har forskat kring begreppet dyslexi, och hur mycket mer man vet i förhållande till när man började forska. Däremot finner vi det underligt att trots all förvärvad kunskap inom området har man ännu inte lyckats hitta något effektivt sätt att underlätta för de som lider av läs- och skrivsvårigheter. Vad som ringas in i artikeln är att eleverna med svårigheter lättare når framgång när de får hjälp att fokusera på saker som är positiva och och tillåts ta små framsteg över tid. Men vad vi i gruppen reagerade på är att den metoden fungerar som en generell specialpedagogisk didaktik som används i de flesta liknande sammanhang med olika typer av svårigheter.
Mikael Karlsson
Victoria Cornelius
Marléne Sjölander
Catarina Ekliden
Fredrik Svensson
Håller helt med här om att en viss fokus på vissa elevgrupper kan göra att andra elevgrupper hamnar i skuggan. " jämlikhet är inte det samma som rättvisa" är ett citat som jag tycker passar bra i det här sammanhanget.
SvaraRaderaDet är också viktigt att bra forskning kommer till beprövning snabbt så att man konstatera att de ger goda resultat.
Jag håller med i det ni skriver, det är bra att ni tar upp att jämlikhet inte är desamma som rättvisa, ni har bra sammanhang och en väldigt tydlig råd tråd i ert blogginlägg. Artikeln om dyslexi är väldigt intressant att läsa, det får en själv att fundera avd man själv skulle kunna göra som lärare för att underlätta för de elever med dyslexi.
SvaraRaderaHåller med om det ni skriver, precis som ovanstående kommentarer. Jämnlikhet och rättvis är inte samma sak då den ena eleven inte har samma behov som den andre. Det är så viktigt att man ser och berömmer de eleverna som ligger längre fram och har lätt för sig!!
SvaraRaderaHildur Pettersson
Mycket bra text. Utan att bli för privat ska jag ge er en förklaring till varför elever med dyslexi kan ta lång tid att upptäcka eller utreda. Under min egen skolstart upplevde min första lärare i ettan att jag inte var mogen för skolan, när jag skulle börja läsa skriva. Jag fick mest sitta och ta del av vad som hände runt omkring. Hela tvåan gick till att koncentrera sig på att jag skulle sitta still och inte vara frustrerad och utåtriktad. Ville helst göra allt annat än vad läraren ville. Här började jag själv uppleva klyftan mellan mej och mina kompisar. Eftersom jag inte kunde delta i diktamen eller läsning. Men i matten låg jag två-tre årskurser före, så länge jag slapp uppgifter med läs -uppgifter, då brukade min bänkkompis läsa för mig . I trean får jag en ny lärare, här har man tyvärr ingen kommunikation i överlämningen, så min lärare sätter mig utanför klassrummet med en bok, i tron om att jag skulle lära mig själv. Det var hennes sätt att lösa problemet. Under hela tiden har jag bra kontakt med mina kamrater och är lika delaktig i rasterna som alla andra. Nu i efterhand så vet jag att det är en jämnårig kamrat som har pratat med sina föräldrar om mig. Detta leder senare till att jag får specialhjälp och blir utredd. Som ni också skriver så är det viktigt att ha en öppen dialog. Jag har alltid varit öppen och medveten. Så därför har jag också alltid fått stöd och den hjälp jag behövt. Mycket forskning har gjorts men tyvärr tror jag dyslexin som diagnos kommit lite i skymundan för ADHD och andra diagnoser, då man ofta kan förväxla vissa beteenden. Hur dyslexin yttrar sig kan också variera från person till person vilket inte gör den lätt att upptäcka. Min räddning för att inte se skolan som ett svart hål blev läraren som såg mig. Läraren som odlade och stärkte det hos mig som jag var bra på. Tack för en bra text!
SvaraRaderaEn fundering angående att det är svårt att upptäcka läs- och skrivsvårigheter är väl att det ter sig så olika hos alla individer samt att det är i olika svårighetsgrad? Det finns inget nog aldrig ett mirakelmedel som fungerar på alla och det är i detta problematiken ligger tror jag. Samma gäller med särbegåvningar, det är inte alltid dessa är över alla ämnen/situationer. En person kan vara begåvad i matematik men sämre i engelska till exempel. Så att hitta dessa diagnoser och att få alla elever att fungera optimalt utefter sina egna förutsättningar tror jag kommer bli det svåraste med läraryrket, men samtidigt spännande. Ingen klass är den andre lik, och ingen pedagog klarar sig helt själv så att specialpedagoger och att det är ett bra lärarteam med en tillitsfull ledare är nog A och O. Tack för en text som gör att tankarna snurrar och bra att inse att oavsett om det är en publicerad artikel så finns det kanske fel och brister i dessa med. /My
SvaraRadera