Ibland blir jag rädd att skolan och vi vuxna tar ifrån barnen deras fantasifulla och barnsliga sida. Detta särskilt efter att ha läst “Läraryrkets många ansikten”. Jag tror att dagens "skoltänk" rentav kan försumma barns kreativa och nyfikna sida. Det är så bestämt och regelmässigt rätt i skolans värld att tid för fria frågor inte finns. Och när det finns plats för frågor, så blir eleverna allt som oftast ledda i “rätt” riktning för att ställa “rätt” frågor. Är inte det ett sätt att direkt förhindra barns naturliga utveckling? Barn måste få fråga fritt, få uppleva och skaffa erfarenheter med alla sinnen. Fungerar det verkligen så i skolan? Jag vågar säga att svaret är nej på den frågan, vilket leder mig till nästa. Strider inte det egentligen mot vilka rättigheter barn har? Detta är samtidigt en mycket svår fråga då FN:s konvention om barns rättigheter går att tyda på många sätt, sin tydliga formulering till trots. Var går gränsen mellan rätten till sin egen kreativa utveckling och ramarna för att ha gått “för långt” i det kritiska tänkandet jäntemot andra människor? Finns det en sådan?
Med risk för att vara oförskämt kritisk mot den svenska skolan skriver jag detta inlägg med hopp om att sätta myror i huvudet på er!
Hur tänker ni? Hur kommer det se ut för barnen i framtiden?
Skolans styrdokument, läroplan och skollag, borde vara den påverkan som har störst inflytande och effekt i klassrummen även i framtiden, tänker jag. Men jag tror att det är viktigt att vi i skolans värld också synliggör all påverkan som kommer utifrån och, inte minst, vilken effekt den typen av påverkan har på vår undervisning och på elevernas kreativitet och fantasiförmåga. Jag tror därför att vi behöver fortsätta bygga en undervisning där eleverna ges möjlighet att utveckla sina förmågor, inklusive deras förmåga till kreativitet såväl som fantasi. Ett arbete som måste pågå frekvent. Och jag tror även att vi måste bygga och vidmakthålla en struktur i klassrummet som skapar möjlighet till möten och samtal mellan eleverna samt mellan elever och lärare. Så tänker jag om elevernas framtid.
SvaraRaderaJag håller inte riktigt med om ditt inlägg. Jag upplever att barnen ges tid till att ställa frågor under olika arbetsmoment i skolan. Sen är det klart att det kan variera beroende på situation och lektionstillfälle. Jag tror att det är viktigt att man ger barnen den tiden och att man inte alltid ställer ledande frågor. Inte bara för att inte döda deras kreativitet utan också för att förvissa sig om att de verkligen får en förståelse. Svarar barnen alltid bara det som de tror att man vill höra kommer deras resonemang och förståelse för olika händelser inte utvecklas. Ibland kan däremot styrda frågor behövas för att inte eleverna inte ska sväva för långt ut eller för att de ska få hjälp att förstå vissa saker.
SvaraRaderaJag håller inte riktigt med om ditt inlägg. Jag upplever att barnen ges tid till att ställa frågor under olika arbetsmoment i skolan. Sen är det klart att det kan variera beroende på situation och lektionstillfälle. Jag tror att det är viktigt att man ger barnen den tiden och att man inte alltid ställer ledande frågor. Inte bara för att inte döda deras kreativitet utan också för att förvissa sig om att de verkligen får en förståelse. Svarar barnen alltid bara det som de tror att man vill höra kommer deras resonemang och förståelse för olika händelser inte utvecklas. Ibland kan däremot styrda frågor behövas för att inte eleverna inte ska sväva för långt ut eller för att de ska få hjälp att förstå vissa saker.
SvaraRaderaJag har svårt att säga hur exakt det är i skolan, i och med att jag inte har arbetat i skolan. MEN, om man ser till hur vårt samhälle ser ut idag, så ges det inte tid till reflektion. Vi blir hela tiden matade med information, vi ska hålla oss inom givna ramar och hela tiden göra det som "förväntas" av oss- Den perfekta demokratiska medborgaren. Vi ska arbeta hårt, äta rätt, träna flera gånger i veckan, vi ska ha ett perfekt hem och ett perfekt liv. Ja, det är verkligen superenkelt att leva upp till allt det där...
SvaraRaderaDet jag vill komma till; jag tycker att vi har alldeles för orimliga krav på barnen. De drillas in i en värld där allt ska mätas och allt ska vara så himla perfekt. Jag tror inte att någon mår bra av detta och det är absolut inte ett hållbart samhälle i längden.
Jag har inte jättestor erfarenhet av hur det ser ut i skolan idag men det jag kan se utifrån min systerson och bekantas barn så upplever jag fortfarande att de är väldigt kreativa i skolan, De går dock bara i förskola och första klass så kanske inte ger en rättvis bild. Hur det kommer se ut för barnen i framtiden anser jag är upp till oss, det är vårt framtida uppdrag. Givetvis måste vi följa styrdokument men jag vill tro att vi ska kunna ha en röst som kan påverka hur undervisningen i framtiden kommer se ut.
SvaraRaderaJag tror absolut att vi tar ifrån de yngre barnen dess kreativitet och förmåga att se och lära. Samtidigt som våra datorer och ipads hjälper, så stimulerar de inte alla sinnen. Barn behöver exempelvis springa, de är inte små vuxna. Det kanske går ifrån ämnet, men visst tar fostransuppdraget en hel del tid, tid som inte finns eller tid som skulle kunna gå till frågor om allt möjligt. Jag hoppas precis som föregående författare att vi kommer få en röst i frågan, hur vill vi egentligen att vår undervisning ska se ut i framtiden?
SvaraRaderaTack för läsningen!
Ja nog sätter du myror i huvudet på mig alltid. Jag håller faktiskt inte med dig kring dagens skola. Jag anser att den mer än någonsin vill främja det fria tänkandet, att kritiskt granska all information man får och att stå upp för sina åsikter. Om jag jämför med min egen skola på 70 talet (ja så gammal är jag) så var lärarens och läroböckerna mycket mer svart eller vitt. Det fanns två sätt rätt eller fel. Proven handlade mer om att lära sig saker utantill ur t..ex. historieböckerna än att förstå varför saker och ting blev som de blev. Här tycker jag att den nya läroplanen Lgr 11 är mycket bra. Jag kan t.o.m. tycka att det ibland kan bli lite för stort fokus på det fria tänkandet och diskussionerna. Viss faktakunskap tror jag är nödvändig för att få fram en viss nödvändig allmänbildning. Christer
SvaraRaderaJa nog sätter du myror i huvudet på mig alltid. Jag håller faktiskt inte med dig kring dagens skola. Jag anser att den mer än någonsin vill främja det fria tänkandet, att kritiskt granska all information man får och att stå upp för sina åsikter. Om jag jämför med min egen skola på 70 talet (ja så gammal är jag) så var lärarens och läroböckerna mycket mer svart eller vitt. Det fanns två sätt rätt eller fel. Proven handlade mer om att lära sig saker utantill ur t..ex. historieböckerna än att förstå varför saker och ting blev som de blev. Här tycker jag att den nya läroplanen Lgr 11 är mycket bra. Jag kan t.o.m. tycka att det ibland kan bli lite för stort fokus på det fria tänkandet och diskussionerna. Viss faktakunskap tror jag är nödvändig för att få fram en viss nödvändig allmänbildning. Christer
SvaraRaderaJag tycker därför blev så många privatskolor, för att många föräldrar tänker så. Jag tycker att den här målstyrning ledar till detta, att alla barn ska tänka i samma sätt. Jag känner så att läraren har inte tillräcklig tid för att svara på alla frågor tyvärr. Det kan funka om det finns mindre grupper i skolan.
SvaraRaderaJag har inte jobbat som grundskolelärare men däremot har jag varit gymnasielärare sedan -97 och det har alltid betonats att eleverna inte ska matas med kunskap utan tänka själva och utveckla sitt kritiska tänkande, som senare är grundläggande för all akademisk utbildning.Det innebär att självständigt kunna analysera, reflektera, värdera, dra slutsatser, ifrågasätta och vara kreativ och det tycker jag vi uppmuntrar eleverna till på gymnasienivå i alla fall!
SvaraRaderaJag har inte jobbat som grundskolelärare men däremot har jag varit gymnasielärare sedan -97 och det har alltid betonats att eleverna inte ska matas med kunskap utan tänka själva och utveckla sitt kritiska tänkande, som senare är grundläggande för all akademisk utbildning.Det innebär att självständigt kunna analysera, reflektera, värdera, dra slutsatser, ifrågasätta och vara kreativ och det tycker jag vi uppmuntrar eleverna till på gymnasienivå i alla fall!
SvaraRaderaAbsolut intressanta tankar!
SvaraRaderaJag känner själv en frustration för att dagens 'kunskapssamhälle' snarare är ett rent byråkratisamhälle, där allt som betyder något är vad du har på pappret, och inte alls vad du faktiskt är och kan.
Denna frustration känner jag också igen hos kollegor från grundskolan. De har upplevt att läroplanen endast ger utrymme för att trycka in "kunskap" på ett sätt och sedan skriva prov och sätta betyg, och så går man vidare. Det handlar inte om vad eleven faktiskt lärt sig, utan bara om vad hen skriver på prov.
Nu hårddrar jag det hela, och visar bara ena sidan av myntet. Men det framkallar myror, det gör det.
Intressanta funderingar och tankar du har.
SvaraRaderaSom alltid spelar det säkert stor roll på vilken skola eleven går på, och hur många eldsjälar där finns. Det är så mycket som tolkas och för en del ges det säkert mycket mer tid och utrymme för reflektion, analys och värderingar.
Jag har starkt tilltro på skolväsendet, och när vi alla kommer ut färdigbakade så hoppas jag innerligt att vi alla kommer framkalla myror hos våra kollegor.
Jag hoppas att det inte är så, särskilt med tanke på hur tidigt pedagoger kommer in i ett barns liv. Lärandet börjar redan i förskolan och man får hoppas att pedagogerna tänker på att inte störa lekandet för mycket. När jag var på min observation så pratade jag med en lärare om hon ansåg att börja blogga i årskurs ett var för svårt för eleverna och frågade om det var för tidigt. Absolut inte, fick jag till svars eftersom många barn kan så mycket redan när dom börjar i årskurs 1. Detta fick mig att fundera i samma banor som du, hur mycket "inmatning" sker det egentligen och hur mycket fritt tänkande och fri utveckling är det? I dagens samhälle är kunskap viktigt men ibland undrar jag om vi inte sätter för mycket press på barnen?
SvaraRadera