
Att svenska barn presterar sämre i till exempel matematik är såklart väldigt illa och det måste nu läggas ner ännu mer resurser på att hjälpa de som är i behov av mer hjälp, men också de som är väldigt duktiga. Låt oss nu inte bara rikta resurserna till fler lärare (som självklart är väldigt nödvändigt och viktigt), men kanske också investera i fler datorer och exempelvis iPads. Vad är egentligen viktigast och bör läggas mest fokus på i ämnet Matematik? Att barnen kan skriva alla formler och göra alla uppställningar i huvudet och skriva ner på papper eller att barnen förstår sig på det matematiska tänket och kan lösa uppgifter och problem med mer hjälp av alla tillgängliga hjälpmedel? Det är ändå så det fungerar i ett samhället, i en viss grad.
Samtidigt kan inte en dator kan ersätta den hjälpande handen helt och i Matematik är det väldigt viktigt och bra att arbeta praktiskt som till exempel att räkna med mynt och kuber.
Jag tror att det är bra att ligga någonstans mittemellan då skolan borde spegla det numera digitaliserade samhället där det är viktigt att kunna hantera alla digitala verktyg, men också kunskapen att kunna tänka själv och ha en tjock "social plånbok". Att också kunna arbeta både praktiskt och teoretiskt. Det är viktigt att alla pedagoger och lärare sätter sig in i den digitala världen och jobbar fram en bra metod för att få in de i undervisningen som bidrar till bättre förståelse hos eleverna.
Avslutningsvis vill jag tillägga att det skrämmer mig att vi kan mindre idag än för många år sedan, trots alla nya fantastiska hjälpmedel och all information som bara är några klick bort. Att jag också har "ramlat i fällan" är inget jag tänker sticka under stolen med och jag tror att det är väldigt viktigt att våra så kallade hjälpmedel används som just det, hjälpmedel!
Varför tror ni att Sverige sjunker i Pisa-Tester?
Tack för mig och hade gött!/ Fredrik S
Du tar upp ett väldigt interessant ämne som jag också har funderar på. Bara för att vi har bättre verktyg och material betyder det inte att undervisningen är bättre. Jag tror att den största missen är att alla har inte fått klart för sig hur de digitala verktygen ska användas i klassrummet och att syftet är att det ska vara ett komplement till de traditonella undervisnings metoderna. För att vi ska kunna få ut så mycket som möjligt måste alla pedagoger sätta sig in i den digitala världen och försöka hitta olika sätt om hur de kan använda de digitala verktygen i undervisningen samt hur det kan bidra till ökad förståelse hos eleven.
SvaraRaderaJag tror inte att datortätheten i skolan påverkar kunskaperna i någon väsentlig mening. Visst kan vi använda datorer och andra tekniska hjälpmedel i undervisningssammanhang men det gäller att ha klart för sig vad de ska användas till. Jag upplever ett slentrianmässigt datorinköpande i skolorna utan en egentlig tanke på hur de ska användas. Om man använder dem bara för att verka framåt och hipp är risken stor att det snarare hämmar kunskapsutvecklingen. Läraren kanske hoppas att eleverna ska tycka att det är roligare att skriva berättelser på datorn än för hand och låter dem därför göra det. Resultatet blir ofta att det ägnar tio minuter åt att plocka fram och starta en dator och sedan ägnar halva lektionstiden åt att leka med typsnitt och andra texteffekter. När lektionen närmar sig sitt slut ska datorn stängas av och det är bara att be en bön för att eleven har sparat sin text någonstans på nätverket där de sedan kan hitta den. I ett sådant läge hade det varit mycket bättre att eleverna fått skriva för hand. I andra sammanhang kan det dock vara väldigt motiverat att använda datorer. Jag delade själv ut en geografiuppgift i förra veckan där eleverna skulle skriva om Sveriges landskap utifrån givna ramar. En elev valde att skriva vilka landskap de olika hockeylagen kommer från och där finns knappast någon bättre källa än SHLs hemsida.
SvaraRaderaMin slutsats är att lärare inte ska vara rädda för att låta bli att använda datorer i undervisningen när de inte kan tillföra någon förbättring
Tack för en väldigt bra kommentar! =)
RaderaDen ständiga diskussionen om tekniska hjälpmedel i skolorna. Ska jag svara helt ärligt på din fråga om de sjunkande Pisa resultaten till att börja med, så lägger jag en stor del på föräldrarna. Jag tror inte att skolan har blivit sämre, jag kan inte föreställa mig att kunskapskraven är för höga och jag kan definitivt inte tro att barnen har blivit dummare.
SvaraRaderaMen vad man tydligt ser i samhället i stort, så har respekten för det välfärdssamhälle som vi lever i sjunkit drastiskt. Titta på arbetsmarknaden, varför har vi sådan massiv ungdomsarbetslöshet medans vikariebristen är skrikande hög inom den offentliga sektorn. Jag generaliserar nu, men så får det bli för att jag ska kunna göra mig förstådd.
Media förmedlar unga vuxna som tjänar en ofantlig massa pengar endast genom att sitta bakom en dataskärm och skriva blogginlägg om deras vardag. En annan ”jobbar” som videografer på youtube och behöver aldrig lämna sitt hem. Jag är rädd för att många ungdomar idag lever i en illusion om att livet består av flotta damväskor och ett liv i glamour, bara dem slår igenom på sociala medier. Vilken ungdom vill ställa sig nere på en fabrik och jobba 40h i veckan och tjäna ynka 16 000kr när du kan bli sponsrad av Oriflame om du bloggar om deras produkter hemma i soffan?
Vad menar jag då med att föräldrarna är del i problemet, jo för att barn är barn och kan inte fatta egna långsiktiga beslut. En 14 åring har inget (eller väldigt lite) konsekvenstänkande, föräldrarnas uppgift är att styra barnen i rätt riktning. Vilken verklighet ger vi våra barn?
Från Pisa test till Ipads i skolorna, jättebra, använd de hjälpmedel som finns, det viktigaste är att barnen lär sig att hantera de matematiska problemen, inte att de skall kunna alla formler i huvudet. Tack för mig!
Anledningarna är nog många men framförallt väldigt svåra att isolera.
SvaraRaderaMan kan hävda att lärarna har sänkt ribban, att eleverna har blivit slöa, att tekniken har fördummat, att kompetensen har minskat, att lönen är dålig, att det är för stora klasser, förlegade arbetssätt, för dåligt respekterade lärare etc.
Jag är för första gången relativt rädd. För jag vet verkligen inte. De gånger jag tillåter mig själv att tänka på fenomenet, varför vi sjunker i Pisa resultaten, så brukar jag landa i någonting som har med diskursen kring svensk skola att göra. Det vill säga hur vi i samhället pratar om skolan och ser på skolan. Ifall det är viktigt att göra bra ifrån sig, ifall det är betygen eller det sociala som spelar roll. Vad som uppmuntras. Bara att det pratas om lärare idag som att det är någonting fel med yrket ger ungarna en möjlighet att tvivla.
Bara en sådan sak som att eleverna vet att de är sämre nu än för många år sedan är en anledning att inte prestera på max.
Skulle vi, som finnarna, försvara en förstaplats kanske eleverna hade känt ett ansvar eller en stolthet i att leverera.
Jag vet faktiskt inte. Men jag är orolig för att trenden inte vänder utan att förändra väldigt fundamentala saker, vilket ofta är extremt svårt.