Learning by doing... med ett extra handtag.

Jag som inte ännu jobbar i skola, men har nu påbörjat en otroligt givande praktik,  har alltid bara tänkt att det självklart att nyankomna elever ska lära sig svenska snabbt (för att kunna  socialisera och ta sig an texter i skolan) blev helt överrumplad när jag fick veta att det tar 5-7 år för elever att få ett kunskapsrelaterat språk och att detta är nödvändigt för att överhuvudtaget kunna ta sig an tex matematikundervisning. Det är nog, i min mening, i stort sätt omöjligt att ta igen 7 års förlorad matematikundervisning om du halkar efter i låt oss säga mellanstadiet, dvs halkar efter för att du inte förstår språket. Du hamnar efter för att de algoritmer du använt ser annorlunda ut, inte för att de fungerar sämre.  Den problemlösning du pysslat med innan är i andra ord och skrivs från höger, ditt svar hamnar på vänster sida. Ditt svar som är helt rätt. Du hamnar efter för att du har otur att hamna i ett land där det kunskapsrelaterade språket aldrig riktigt uppmärksammades.


Jag tror att om alla skolor hade möjlighet och resurs att tillgodose andraspråkselevers behov att få reflektera på sitt modersmål skulle vi se en stor förändring i slutbetyg och fortsatt utbildning. John Deweys”Learning by doing” menar till att man ska lära sig genom att pröva, både framgångsrikt och misslyckas, men för att kunna göra detta behöver man få reflektera. Du behöver en person att bolla med.  Som förstår hur du tänker, som förstår vad du kan. Jag önskar alla elever hjälp att knyta ihop säcken i sin modersmålsundervisning och att detta ska bli en naturlig del i undervisningen.