Det finns en mängd olika lärandeteorier och i detta blogginlägg tänkte vi reflektera över Montessoripedagogiken som vi finner spännande.
Inom Montessoripedagogiken handlar pedagogens roll i skolan om observation och handledning till eleverna. Läraren ska inte ha en framträdande roll i klassrummet och inte ta kontroll över lärandet, utan istället uppmuntra till lärande. Detta för att lära eleverna att arbeta självständigt. Barnen ska utvecklas socialt genom att lära sig samarbeta. Klassrummen ska vara estetiskt utformade och innehålla mycket material för att inspirera eleverna. Det finns tex ibland bara en leksak av varje, detta för att barnen ska lära sig att dela med sig och visa varandra respekt.
 |
| Maria Montessori |
På en Montessoriförskola är alla möbler utformade efter barnen och deras höjd. Alla bord, stolar, diskbänkar, handfat och toaletter är på barnens nivå så att barnen kan sköta allt själva. Om barnen ska måla så kan de själva hämta färg och penslar och fylla muggar med vatten. Dessutom får barnen, till och med de yngsta, klä på sig själva när de ska gå ut. Även om det tar tid. På gymnasiet blir läraren ännu mer en betraktare, en ledsagare som håller sig i skymundan. En kemilektion kan utformas på så vis att eleverna får en handfull material som de sedan ska lyckas lösa en uppgift med, exempelvis “få lampan att lysa”, “få vattnet att börja koka”, “få fläkten att starta”. Därefter får eleverna prova sig fram. När de lyckats med uppgiften, får de skriva ner hur de gjorde.
Vi i grupp två anser att detta är en mycket spännande och tänkvärd pedagogik. Eleverna får en enorm möjlighet att utvecklas, bli självständiga, lära sig samarbeta samt att lära sig lösa problem. I och med deras möjlighet att utvecklas inom problemlösning, tror vi att chanserna för att lyckas och bli duktig i matematik samt utveckla sitt logiska tänkande, ökar drastiskt.
Denna pedagogik påminner mycket om John Deweys teori om “learning by doing”, som även den känns som att den ger eleverna en fantastisk möjlighet till bra lärande.
Vi anser att Montessoripedagogiken är en mycket bra form av undervisning som ger eleverna stora möjligheter att utvecklas och lära. Dock kan vi se vissa problem i att praktisera denna pedagogik. Att bedöma och mäta elevernas kunskaper kan bli svårt då eleverna nästan enbart bedöms av observation. Detta kan vara svårt om klasserna är stora och vi undrar om det då verkligen är möjligt att observera alla eleverna i alla områden. Vi frågar oss även hur man kan motivera en elev som inte är intresserad av att lära sig, utan att faktiskt kontrollera hen.
Samtidigt tror vi att denna typ av utbildning ger alla elever en chans att visa vad de kan utifrån sina förutsättningar, då den lättare kan anpassas på en individuell nivå.
Vi har utgått ifrån denna vetenskapliga artikel: http://files.eric.ed.gov/fulltext/EJ1003949.pdf
Vi har utgått ifrån denna vetenskapliga artikel: http://files.eric.ed.gov/fulltext/EJ1003949.pdf
Här kommer ett härligt klipp på hur de yngre barnen arbetar med matematik inom Montessoripedagogik!
http://montessori.se/filmer/video/montessori-mathematics/
Mikael Karlsson
Victoria Cornelius
Fredrik Svensson
Catarina Ekliden
Marléne Sjölander
Intressant film om ett intressant arbetssätt. Men som ni redan konstaterat känns väldigt svårt att bedöma vad eleverna verkligen har utvecklat en förståelse för ämnet individuellt eller om de glider med de andra. Speciellt i stora klasser som tyvärr är det mest vanligt förekommande idag. Samt som ni också tog upp, hur gör man med en elev som inte är intresserad av att lära sig. Sedan hur ska man som pedagog hitta en bra balans mellan att visa eleverna på rätt väg och sedan stiga tillbaka och låta de lösa problemen själva och när ska man kliva in och stötta upp i undervisningen.
SvaraRaderaMen deras möjligheter att utvecklas socialt är otroligt stora i detta arbetssätt och jag är övertygad om att de elever som utbildas utifrån denna metod kommer vara väldigt socialkompetenta.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaVäldigt spännande lärande där man få en slags biroll i bakgrunden. Det roliga är alla oändliga möjligheter med denna teori, frågan är när vi gått för långt? Hur individuell och nytänkande kan en individ bli? Som föregående talare skriver så är det även svårt att bedöma arbetets gång och utfall när det blir större grupper etc. Trots allt så överväger nog ändå de positiva aspekterna, ett givande lärande!
SvaraRaderaTack för bra läsning!
Oj vilken nostalgitripp det var att kika på videon! Kul att ni la upp den :) Jag upplevde under mina år i montessoriklass (år 1-6) att det var en bra undervisningsform för många av eleverna som klarade av att ta eget ansvar och som hade lusten att lära. Samtidigt fanns det en del elever som föll utanför detta positiva lärande och hade enligt mig behövt lite tydligare struktur i undervisningen. Nu är ju detta mitt perspektiv som elev men jag kunde i alla fall se klasskompisar som inte riktigt fattade grejen och halkade efter.
SvaraRaderaMontessoriklass passade verkligen mig och jag kunde styra och lägga arbetet i min egen takt och jag tyckte verkligen om att gå i skolan. Den största chocken kom dock när jag bytte skola i högstadiet och insåg att jag behövde sitta still och lyssna på en lärare hela dagarna (?!). Jag var ju van att arbeta själv i min egen takt och det tog rätt lång tid innan jag anpassade mig till strukturen i en “vanlig” skola.
Jag har fått med mig otroligt mycket från den tiden i skolan och tycker att det är en väldigt bra undervisningsform, men man får ha i åtanke att det kanske inte gäller alla :)
Ett intressant sätt att visa/lära unga barn mattematik. Bilden man får av filmen skiljer sig rätt mycket från hur mattematik lektionerna såg ut när jag själv gick i skolan. Jag kan inte påstå att det var särskilt mycket fysiska hjälpmedel inblandat i undervisningen. Man satt mest och räknade i sin matte bok och frågade fröken om det var några oklarheter. Jag kan själv se mig använda en del av de, i mitt tycke roliga fysiska hjälpmedel som visades i filmen i mina egna framtida lektioner. Tror starkt på orden" learning by doing ".
SvaraRaderaEn mycket bra och spännande film. Jag visste inte mycket om montessoripedagogik innan jag läste det här inlägget, men jag tycker ni har rätt med att det påminner väldigt mycket om John Deweys teori. Att ge eleverna mer ansvar gör dem till slut mer självständiga. Att hitta på olika aktiviteter (som de gör i filmen) tycker jag också är viktigt för att de ska hålla sig intresserade i ämnet. Men som ni skriver blir det ju svårare med större klasser eftersom man inte hinner observera alla. Det är väl därför det här lärsättet inte används lika mycket idag som det har gjort förr. Klasserna blir större, ekonomin sämre och lärarna mindre. Om det bara fanns mer resurser till detta, tror jag det här lärsättet skulle kunna höja resultaten i skolan rejält!
SvaraRaderaMontessoripedagogiken är för mig extra intressant. Jag har mina barn på en montessoriinspirerad förskola där "hjälpa barnen att hjälpa sig själva" är en del av det dagliga arbetet. Jag är överlycklig att jag fick plats för mina barn på denna förskolan, deras arbete utvecklar barnens olika förmågor på många olika sätt. Nu när mina två söner börjat förskoleklass denna terminen fick jag höra på deras utvecklingssamtal att de ligger "före" i utvecklingen i jämförelse med de barn som gått på "vanliga" förskolor (tilläggas bör kanske att i mina ena sons klass är dom fyra elever från samma förskola, och alla dessa "utmärker" sig). Så personligen tror jag mycket på denna pedagogiska metod i lärande!
SvaraRaderaMaria Montessori levde mellan 1870-1952, hon tog examen 1894 och blev den första kvinnliga läkaren i Italien. Maria hade ett stort intresse för att utbilda de " icke utbildningsbara" barnen, alltså barn med särskilda behov som inte klarade sin utbildning. Hon utvecklade material som ett hjälpmedel för att underlätta dessa barn vid inlärningen. Hon arbetade med att barnen skulle använda sina sinnen vid inlärningen. Genom sina studier, vilka skedde genom observation och dokumentering såg hon att eleverna med särskilda behov kunde utvecklas och tag till sig kunskap. Maria överförde även sitt arbete till "vanliga" barn för att bevisa att materialet kunde användas även för dessa elever och kunde bidra i deras utveckling. Med sitt material ville Maria göra barnen själständiga son individ och i grupp, eleverna skulle arbeta konkret först för att lättare förstå det abstrakta. Jag arbetar i en "vanlig" skola med en F-klass och har gjort det i några år och som utbildad montessori lärare är det ett det ett självklart komplement för mig att jag använder mig av montessori material för att förstärka elevers inlärning och för att få förståelse för det abstrakta. Ju fler sinnen eleverna använder vid inlärningen desto (förhoppningsvis) lättare snabbare kan de nå målen, detta ser man tydligt i dagens arbete med barn med särskilda behov och vilket används även i de "vanliga" klassrummen fast vi inte tänker på det. Det finns andra pedagogiken också som tex. Walldorf och jag hoppas att som blivande lärare att man skapar sig en nyfikenhet av dessa och gör ett studiebesök för det kanske finns något som fångar vårt intresse som vi som lärare kan använda oss av i vår utbildning. Håller med er att det sker mycket observationer i verksamheten men det sker också mycket dokumentation kring eleven inte bara som lärare men att även eleverna för sin egna dokumentation kring sitt arbete.
SvaraRaderaJag håller med om att Montessoripedagogiken påminner om John Deweys metod "Learning by doing" men även Lev Vygotskijs teori, att människan ständigt är under utveckling och alltid tillägnar sig kunskap och detta genom sociala samspel.
SvaraRaderaMontessoriläraren gör observationer och dokumentationer på varje enskild elev. Eleverna har oftast en enskild planering där kunskapsmål skrivs in av eleven och läraren. Läraren följer upp planeringen varje vecka och stämmer av med eleven vad som utförts och vad som bör arbetas vidare med. Ett bra sätt att leda eleven mot ett självständigt tänk och att ta ansvar för sitt lärande.
Detta kräver mycket tid och engagemang av läraren men det är genomförbart då eleverna arbetar längre arbetspass och är med sin lärare i alla ämnen. Klasserna är intrigerade åldrar och eleverna inspireras av varandra till att lära eller de kan själva lära ut till en yngre kamrat. Läraren gör allt för att inspirera eleverna till att vilja lära. Skillnaden från en "traditionell" skola är att det finns konkreta materiel som kan öka förståelsen och intresset hos eleven för nå ett abstrakt tänkande inom t ex matematik.
Läroplanen och kursplaner följs även i denna pedagogik, så att alla ska nå målen. Klasserna är oftast inte så stora och det är inte ovanligt att skolorna är personaltäta. Att det inte skulle finnas så många Montessoriskolor vet jag inte om jag håller med om. Visst krävs det mycket engagemang att arbeta på en Montessoriskola då läraren är mer i barngrupp än en ”traditionell” skola, men kanske är det så att många Montessorilärare tvekar på att fortsätta sitt yrke då den inte blev godkänd som lärarutbildning i Sverige och dessa lärare har redan studerat i många år och nu behöver de läsa fyra år till.