Det pratas mycket om olika teorier om lärande och vilka sätt som är bäst och hur
man ska nå ut en livslång lust att lära till alla. Men vad är egentligen att lära?
“...den process genom vilken en organism ändrar sitt beteende som ett resultat av erfarenhet…” (Gage & Berliner 1992, s.225).
Vad som gör lärande väldigt ovisst och svårt att kontrollera är att vi inte själva väljer vilka erfarenheter vi ska formas av, vilka upplevelser vi ska komma ihåg eller vilka människor som vi väljer att ge inflytande i vår vardag. Skolans uppgift är att ge eleverna ämneskunskaper och sociala färdigheter för att förbereda dem för ett liv i samhället. Att alla har rätt till utbildning och få samma förutsättningar för att nå sina personliga mål. Att välja en lärandeteori för människor som alla är skapade på olika sätt blir genast problematiskt.
Lärande är nödvändigtvis inte något positivt trots ordets positiva klang. En situation man lär sig mycket av är ofta situationer som för individen är obehagliga, så som barndomstrauman eller mardrömmar. En tolkning för att uppnå en så hög nivå av lärande som möjligt är då att utsättas för negativa upplevelser. liknande effekt av lärande uppnås också av positiva upplevelser, dock inte lika starkt. Kan detta eventuellt uppnås och upplevas på bästa sätt av att man genomgått negativa upplevelser? Utan att ha varit med om det negativa, är det svårt att veta vad som är positivt.
Om starka känslotillstånd leder till ett välutvecklat lärande, borde det då inte finnas en undervisningsteori som grundar sig i att förknippa lärande med starka känslor?
Om starka känslotillstånd leder till ett välutvecklat lärande, borde det då inte finnas en undervisningsteori som grundar sig i att förknippa lärande med starka känslor?
Marléne, Victoria, Mikael, Fredrik, Catarina
Intressant inlägg! Jag håller med er om att det skapas starka minnen och att man kommer ihåg bättre när man har starka känslor. Det finns vissa teorier kring hur minnen lagras bättre om vi samtidigt som minnet "sparas" upplever en stark känsla. Detta kallas på engelska för "flashbulb memory" det finns flera studier som visar positiva resultat för detta. Brown and Kulik är de forskare som först pratade om denna teori 1977 och genomförde också vissa fält experiment för att testa teorin.
SvaraRaderaDäremot finns det även vissa känslor som gör att man kommer ihåg fel eller överreagerar. Om man är jättre arg så tolkar man ju en situation helt annorlunda från om man skulle vara euforiskt lycklig.
Men det är nog ganska allmänt känt att om man har roligt och är intresserad (glad) kommer man ihåg mer än om man är uttråkad eller ledsen för då blir man ofokuserad istället. Så känslor kan nog vara både bra och dåliga beroende på vilken situation man befinner sig i!
Fängslande tankegång. Jag har faktiskt aldrig tänkt på begreppet lärande på det sättet. Men jag håller med, man minns de negativa upplevelserna bäst och lär sig utav dem så det är konstigt att det inte finns en teori som är uppbyggd på detta.
SvaraRaderaMycket intressant inlägg med en bra frågeställning, vad är det egentligen som formar oss människor och bestämmer vad varje individ ska lär sig? Hur kan en person ha lätt för sig i matematik medans vissa inte har det? Kan det vara just det här Platon förklarade med att kunskapen rmedfödd? Att det är något varje individ har i sitt undermedvetna?
SvaraRaderaSjälv tror jag att det är allt som är omkring oss som påverkar vad vi vill lära oss, och vad vi har för intresse av att lära oss. Personer, händelser, media, platser och sociala media. Kanske lite som Piaget, att vi föds in i världen med bestämda saker som vi ska lära oss vid en viss ålder, men ändå inte, Piagets teori förklarar inte underbarn? Eller de barn som har det jätte svårt att lära sig?
Alla människor är olika och har olika förutsättningar, men som framtida lärare är det vår uppgift att hitta en lärandeteori som ska passa alla våra elever, så att de ska kunna gå så långt som möjligt. Även om det inte är den enklaste uppgiften för oss.
Vad kul att läsa detta inlägg! Tycker också att det är viktigt att fundera över begreppet lärande innan man kan fördjupa sig i det olika teorierna. När jag läste detta inlägg fick jag genast en tanke om pragmatismens lärteori och att dom ser lärandet som en arts förmåga till överlevnad. Jag tycker det är intressant. Kanske har vissa elever mer verkliga problem som dom handskas med för att kunna överleva än det problem som skolan "ger" dom. Och på så vis kommer skolans lärande att bli ineffektivt. Min tankegång går inte åt det hållet att skolan ska förändra sig utan att alla elever borde ha rätt till att få lära sig och utvecklas både socialt och kunskapsmässigt utan att få ha större problem hängandes över axlarna.
SvaraRaderaIntressant...
SvaraRaderaOm man leker med tanken på att ju mer traumatisk en upplevelse är desto mer välutvecklat lärande.. så hindras vi av att varje människa har en individuell gräns för vad man klarar av, innan vi drabbas av tillstånd som handlingsoförmåga, apati, ångest, depression, psykos mm och då inte bara hindrar möjlighet till inlärning utan möjligheten till att leva ett normalt liv. Exempelvis posttraumatisk stress för soldater och krigsdrabbade. En lärare måste vara skicklig på att läsa av sinnesstämningar och veta när man kan vrida åt lite till respektive när det är läge att lätta på trycket! När jag läser sista meningen i nästsista stycket tänker jag direkt på "utan att ha upplevt sorg kan man inte uppskatta glädje"