Den verklighetsbaserade serie beskriver kort min klass när jag gick på skolan , då jag hade en blyg klasskamrat som aldrig vågade säga emot om han inte förstod det som läraren försökte förklara. Kompisen träffade på många problem som fick honom alltid att må dåligt.
Här kan man tänka lite efter, vems fel är det egentligen? Är det lärarens fel som missar dessa elever? Eller att detta beror på elevernas självkänsla och den kognitiva utvecklingen enligt (Jean Piaget), att dessa elever behöver få extra hjälp samt mer hänsyn ifrån läraren för att komma vidare!?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag tycker att det är lärarens fel! Jag vet att ibland är svårt och man har ingen tid och det finns ganska många elever i en klass. 24 av 25 barn säger ja, det kan vara svårt att höra den barn som har inte sagt nåt. Så vi måste fråga barnet som är tyst, och ser fundersamt ut kanske. Ja, man kan säga att varför sa du ingenting? Men jag förstår barnet som vågar inte säga nåt, så vi lärare behöver fråga de!
SvaraRaderaIntressant seriestripp! Tankeväckande...jag tycker att problemet framförallt ligger hos läraren, och i förlängningen hur skolan är organiserad och ledd av skolledningen. Det är viktigt att det i ett klassrum finns ett tillåtande klimat. Alla elever ska i så stor utsträckning som möjligt kunna vara sig själva och därigenom kunna ge uttryck för funderingar och frågor. En av lärarens stora utmaningar är inte bara att få de tysta eleverna att börja prata, utan också se till att de som pratar verkligen säger vad de tycker och inte bara säger sådant som är bekvämt...här känner man igen sig själv. Det är nog viktigt att man inte bara visar sig som lärare, utan även visar sina mänskliga fel och brister. Man kanske pratar om att man själv var blyg när man gick i skolan.
SvaraRaderaIntressant seriestripp! Tankeväckande...jag tycker att problemet framförallt ligger hos läraren, och i förlängningen hur skolan är organiserad och ledd av skolledningen. Det är viktigt att det i ett klassrum finns ett tillåtande klimat. Alla elever ska i så stor utsträckning som möjligt kunna vara sig själva och därigenom kunna ge uttryck för funderingar och frågor. En av lärarens stora utmaningar är inte bara att få de tysta eleverna att börja prata, utan också se till att de som pratar verkligen säger vad de tycker och inte bara säger sådant som är bekvämt...här känner man igen sig själv. Det är nog viktigt att man inte bara visar sig som lärare, utan även visar sina mänskliga fel och brister. Man kanske pratar om att man själv var blyg när man gick i skolan.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNär jag vikarierat långt och kort har jag noterat att det i allt fler klassrum finns ett system att försöka komma runt detta problem. Bl.a. har flera klasser haft som system att eleverna från bänkarna individuellt skriver sitt svar på varsin liten whiteboard och sedan samtidigt håller upp dem. Fungerar kanske allra bäst vid språk och matematik. Det är ett bra sätt att direkt få klart för sig att 3-4 stycken inte riktigt har greppat det man precis har gått igenom.
SvaraRaderaOch jag är noga med att göra fel titt som tätt. Eller ja, oftast är det ju inte meningen. Strax före jul blandade jag ihop tiondelssiffran med hundradelssiffran för en klass 5, men det dröjde inte många sekunder innan det rättades till från bänkraderna. Oftast blir det mer energi i klassrummet på nåt sätt vid sådana tillfällen, är min uppfattning, och elever som är lite mer "på". Fler lite lagom virriga lärare är kanske vad som behövs!!! :-)
Intressant inlägg som verkligen väcker tankar! Jag minns själv att jag var "den tysta eleven" på högstadiet då killarna i klassen tog sån stor plats och skulle visa att dem fanns hela tiden, skulle svara på alla frågor och skratta åt de som svarade fel eller inte fattade. Då blev man automatiskt blyg och inte ville ställa frågor för att bli "utskrattad" av att man inte förstod. Utan istället försökte man komma på lösningen eller så skippade man det.
SvaraRaderaDärav med egen erfarenhet av detta så tror jag att det beror mycket på hur klassen är och hur sammanflätade klasskamraterna är. vågar man ställa frågor? kommer man bli utskrattad och dumförklarad om man frågar?
Sedan kan ju läraren förvisso gå runt till alla elever under lektionen o se så de förstått tycker väll jag och då förhoppningsvis vågar eleven fråga som inte förstår.
En bra tankeställare. Jag tycker att det är upp till läraren att se till alla sina elever oavsett hur stor eller liten klassen är. Givetvis kommer det säkert vara barn som någon gång inte förstår och vi lärare missar de, men det får inte höra till vanligheten. När man lärt känna en klass blir de lättare att se och förstå hur eleverna fungerar. Om man som lärare enbart kommer in i en klass vid enstaka tillfället är det viktigt att se så alla hänger med och är det då en tystlåten elev kan man gå fram till den och fråga om uppgiften har förståtts mellan 4 ögon så eleven känner sig trygg att fråga eventuella frågor.
SvaraRaderaDet är ett bra inlägg du skriver som belyser något väldigt viktigt. De elever som ser ut som att de förstår, de som aldrig frågar och alltid ser ut att jobba. Men sedan när man samlar in böckerna är allt fel alternativt nästan inget gjort. Jag tycker därför att det är viktigt att man arbetar för ett klimat där alla vågar fråga, där fel bara är ett steg mot nytt lärande. Jag tycker även att det är viktigt att samla in böcker för att uppmärksamma de eleverna snabbt och då ha en dialog med dem och deras föräldrar, det är svårt att lägga de ansvaret på eleverna iaf om de är i de lägre årskurserna.
SvaraRaderaDet är en väldigt viktig sak du tar upp. Jag tycker att det är viktigt som lärare att man ska se den enskilda individen. Att man inte bara lägger energi på de högljudda och stojiga eleverna utan även på de som sitter tysta och jobbar. Bara för att en elev sitter tyst och snällt innebär det inte med automatik att hen förstår allt och jobbar på bra utan problem. Det är även viktigt att, som föregående skriver, man jobbar för ett klimat i klassrummet där alla känner sig trygga och vågar ställa frågor osv. Intressant inlägg om en, vad jag tror, väldigt vanligt förekommande situation i skolorna.
SvaraRaderaDetta är en väldigt intressant och viktig tanke. När jag själv gick i i låg-mellanstadiet var jag lite mer av denna person du beskriver i seriestrippen. Jag är väldigt blyg som person och ville inte säga något annat än ja i dessa situationer, eftersom jag inte ville verka dålig. Detta är absolut något som man i framtiden måste tänka på. Även om det som lärare till 25 stycken kan vara svårt att se alla enskilda individer, är detta något som man måste fokusera på. Man måste försöka se och höra vad alla har att säga, finns det någon som ser lite vilsen ut, måste man prata även med den eleven.
SvaraRaderaMycket bra och välgjord seriestripp! Jag tycker du lyfter något mycket tänkvärt. I detta fall tror jag att det främst ligger hos läraren ifråga. Läraren ska se alla elever och dess behov, läraren ska hjälpa alla individer och när man ser din seriestripp så ser jag det som ett problem för den eleven, jag tror att det kan vara så att det inte är första gången denna eleven går från skolan och inte förstår. Som lärare måste man gräva djupare och förklara för eleverna att det är ok att inte förstå, att inte göra rätt första gångerna. Och att man som lärare lyssnar och ser till alla elever.
SvaraRadera